Kapitalet styr!

Om man som jag har oturen att ha blivit utbränd (ja, numera kallas det utmattningssyndrom) och sedan får ett återfall som i mångt och mycket handlar om arbetsgivarens oförmåga att skapa rimliga förutsättningar, så får man verkligen veta vad vår "nya" arbetarregering har lyckats med. Jag tror det är många som inte förstått har sjukförsäkringsreglerna ser ut idag om man har en anställning och blir sjuk mer än max ett par veckor:

De första 90 dagarna ska arbetsgivaren reda ut vad som inte fungerar och hur man ska lösa det. Antingen via anpassningar i tjänsten eller justering av omkringliggande orsaker eller ta fram ett alternativt arbete. Nästa 90 dagar har arbetsgivaren på sig att fixa till det så det fungerar. Om detta inte lyckas under den tiden (180 dagar) går bollen över till försäkringskassan som via hela den öppna arbetsmarknaden ska "hjäpa" den sjuke att hitta någonstans där man kan arbetspröva (utan några som helst krav för den som tar emot den som ska arbetspröva) och då kan den arbetsgivaren man är anställd hos (av godhet?!) låta en ha kvar anställningen. MEN arbetgivaren kan också välja att säga upp. Så Goodbye till anställningstrygghet och rättigheter!

Detta är "arbetslinjen" som alliansen och främst då Moderaterna tjatar om i så vackra ordalag.

Alltså; bli inte sjuk! Och om du nu måste bli det, se till att bli frisk innan ett halvår gått! Annars riskerar du att vara utan anställning. Det spelar ingen roll vad du har för sjukdom eller hur den orsakats, eller hur länge du varit anställd, det hänger helt och hållet på dig!

Jag tycker att detta borde endast kunna hända de som röstat fram den här regeringen! Jag var inte med på det tåget, det kan jag lova, och borde få slippa denna fasansfullt gammaldags förnedrande behandling! Den bygger på en gammal, tydligt seglivad myt att alla som inte jobbar är lata och ovilliga att göra rätt för sig, och den borde ha dött redan på efterkrigstiden!

Som sjuk har man inga rättigheter längre. Sjukpension kan du bara få om du håller på att dö! Eller som det står bokstavligt; Det ska vara ställt utan allt rimligt tvivel att man någonsin mer kan arbeta. Man ska då jämföras med alla jobb som finns, har funnits, eller kunde ha funnits, inkl skyddat arbete!

Så om man då tar mig själv som ett strålande exempel; Efter att ha gått in i betongmuren och långsamt tagit mig tillbaka med många smällar på vägen, klarade jag till slut galant av att arbeta halvtid i ett arbete där jag inte var ensam hela tiden och med en synlig chef (ganska rimliga krav kan man tycka). Nej då, jag skulle upp i tid, i ett utsatt och ensamt arbete, med helt orimliga villkor. Istället för att ge mig delpension, med möjlighet att själv känna om och när jag skulle kunna gå upp i tid. För de allra allra flesta av oss människor VILL arbeta, göra rätt för oss, spela roll i ett sammanhang.

Nänänä! Det går inte!

Jag blir både trött, arg och ledsen på den rådande attityden. Alliansen pratar så mycket om människan, men i praktiken finns ingen respekt, ingen tilltro och ingen framtidstro i det mänskliga perspektivet. Så mycket kraft som förslösas och schabblas bort i jakten på att ALLA ska arbeta, helst för mycket och för länge, utan någon tanke på livskvalitet, helhetsperspektiv eller ens ekonomi! Ättestupan nästa?!