Dammtussarnas paradis...

Visst är det ljuvligt med solskenet, men fy så väl alla dammråttor syns - för att inte tala om behovet av att putsa fönstren! Jag försöker trösta mig med att det är änglarnas tofflor, men lyckas inte fullt ut. Skulle inte dra mig en sekund för att beställa städservice om jag hade råd. Nåväl.

Selma och jag tog en promenad i solskenet. För er som inte känner någon bullterrier kan jag berätta att de är väldiga envisa individer. Husse/sambon är sjuk idag (ont i halsen, och vi vet ju hur sjuk en karl är då!) så Selma och jag skulle ut och lufta oss själva medan husse låg kvar i soffan.

Jag vet inte om det var det som inte stämde för fröken envis (att hennes älskade husse inte var med), men hon hade ingen lust att gå någon promenad. Jag är rätt envis jag med, så jag släpade med mig henne ett halvt kvarter. Där gjorde hon, efter mycket om och men, ifrån sig, så långt bort genom skaren hon kunde ta sig. Sedan var hon klar! Jag försökte, som vanligt, att lirka, slita och dra, resonera, svära lite, för att till slut ge upp och gå hem! Nu ligger hon så nöjd och sover i husses famn i soffan!

 Själv är jag trött idag, sov för lite i natt. Det är så jobbigt att inte få sova! jag vet ju varför - återfall i utmattningssyndrom - men det är kämpigt ändå. Så idag har både kropp och själ ont. Den stora trösten är, som oftast, att sätta sig i pysselverkstan.

Som tur är, skriver mamsen en hel del kort, och hon är förtjust i blomkort utan en massa bling, så jag har en pålitlig köpare i henne!

Nu återstår att fundera ut vad vi ska äta till rotsakerna idag, helst utan att behöva åka och handla. Hm...får nog inventera skåp och frysar och återkomma!